Välj en sida

Jag minns dig

Mitt i tiden – här är jag

som en stillsam rörelse

i en smärtsam förförelse

snuddar morgonstrålarna lätt vid hustaken

du har satt på dig din vinterjacka nu,

men jag minns dig naken

 

Jag låg på din arm när du sade: ”Tror du på en mening med livet?”

och jag tyckte det var överdrivet då,

jag tyckte det var överdrivet

när du sade: ”Jag tror på en högre makt”

jag skrattade: ”Makt och makt,

jag tror på en högre prakt

på en tårfylld akt tillslut

på ett oändligt – ingenting

jag tror vi behöver se oss omkring

för jag tror att det här är allt vi nånsin kommer få

jag tror på dig, just nu, på oss två

 

För det var långt innan svärtan kom

innan smärtan kom

innan du var den enda som stod upp och sade:

”Det händer ju alla,

alla måste en gång falla

så tag dig i akt – här faller din prakt

och allt som finns kvar är en högre makt…”

men jag vet inte vad, vet inte vad jag tror på;

en katastrof, en storm, en våg

jag tror på att jag minns, att jag kommer ihåg

 

precis hur det kändes där vi låg

hur jag tyckte det var överdrivet,

när du sade: ”Jag tror på en meningslöshet med livet,

och jag tror att den meningslösheten är allt vi har”

 

För nu snuddar morgonstrålarna lätt vid hustaken

du har satt på dig din vinterjacka igen

men jag,

jag minns dig naken