Välj en sida

BOM! BOM! (för fåglarnas skull)

Fågelpojkar flyger fritt över öppna hav

jag står med fladdrande näsduk när nästa färja ger sig av

och jag vet nog vad jag saknar – men inte vem jag väntar på

små var problemen när barnen var små

men han är det gladaste barnet i en vuxendom

så BOM! BOM!

Visst väntar en flicka i varje hamn

på varje flotte finns en man, en man utan namn

och jag ropar efter honom när jag faller över kanten

allt, min fågel, allt för en längtan större än Atlanten!

vi kastar oss i, ingen jävel säger stopp

jag dömdes till en livstid instängd i min egen kropp

men skrattar ”att kvinnor ska va fria är väl snarare förutbestämt…

jag menar jungfru Maria var ju ett kul skämt”

på varenda ikonbild sitter hon vemodigt from

så BOM! BOM!

Han skyr allt förutom elden, tänker jag

vi flyr in i varann en tredje dag

för fjärde, femte, sjätte kanske sjunde gången

beställer vi pizza, dricker öl och röker på balkongen

vem väntar du på? vart flyr du din kos?

tusen törnen för en enda ros

men även tistlar står i blom

så BOM! BOM!

Jag vet att hon finns, att hos henne får jag landa

ingen vän till handa –

ett leende till en död trubadur

hon säger att ”det är kärleken som skiljer människor från djur

och det är människor som skiljer kärleken från djur

därför skall både kor och bin respekteras.”

jag tänker tyst att deras problem är väl deras…

för hon är som varm mjölk med honung en febernatt

men vid Gud, som väl är död, så anar jag att

när vi har lärt oss texten till varenda sång

så glömmer jag lätt att kanske var det så en gång

att han var hennes lyckas dom

så BOM! BOM!

Men nu är hon tillsammans och jag har sex

jag är tredje hjulet med två framtida ex (förlåt)

hon bjuder på te och jag säger att ”det känns helt okej

även om jag är tjej så är jag lika mycket man som han

jag menar titta vad jag kan!

jag kanske gråter till hollywoodhångel

men det är inte för att mina hångel innebär så mycket hjärtsmärtskrångel

utan mer… för att jag inte vet vad jag vill ha”

hon nickar och säger att ”det är bra,

men du måste tro på kärleken

och på sammanflätade öden”

och det gör jag, men jag tror lika mycket på döden

då säger hon att ”det finns ju en ängel som är sann

du måste fånga din fågel mens du kan

för annars drivs till slut du ut på flykt över öppna hav.”

 

Men så kommer nästa helg och han har mönstrat av

det är så lätt att vara flickan i varje hamn

på varje flotte finns en man, en man utan namn

vi ropar att det är kärleken som skiljer människor från djur

och så ligger vi med varann, som en orgelton i dur

röker på balkongen och talar om osannolika rykten

jag berättar hur dödligt förälskad jag är i flykten

han säger att ”det är väl det som är vår lyckas dom…”

så BOM! BOM!

Men hon finns kvar, med soyamjölk i teet en febrig natt

det kommer nya, det finns fler i varje utdraget skratt

för över mörka hus strålar samma sol

nu ligger hon arbetat trött utan blus eller kjol

tusen rosor för en enda tagg

därute stiger solen, och där faller dagg

hon talar om allt vi vill, vi kan, vi borde göra

men det kan jag inte höra

jag har redan somnat, låg och tom

så BOM! BOM!

Jag vaknar och vet att visst jag saknar nåt

hans hud mot min hud var tillräckligt gott

han säger att ”det är bra att ha vänner man bryr sig om

så, kom lite närmre, tänk inte, kom!”

insnärjd, tvinnad i en lördagskväll

tistlarna blommar över höga fjäll

men vid Gud, som väl är död, vem väntar jag på?

han ber mig tala andra språk så bara jag kan förstå

så mes amours, mes amis, pourquoi?

här kommer till slut min envoi:

 

Människor! Vi gråter, vi älskar, vi frågar varför då

små var problemen när barnen var små

men så växte vi upp, lika inför lagen

att ju större vi blir, desto större blir andetagen

vi blev glada barn i en vuxendom

så BOM! BOM!