Välj en sida

Dansa med döden

Så sällsam som en smekning,

kan skymningen vara;

över städer, över stränder, över trädtopparna

en liten brandgul stjärna fångad mellan fingertopparna

Rätt in i hjärtat på de rodnande kropparna!

att offras för skriken i publiken,

för musiken

för festlusten på västkusten

finns alltid nån person,

som tar i och tar ton, säger:

Här finns inga knarkare! Här finns de starka och de starkare!

Men jag rör mig som i trans

det är dans någonstans

och han var fager som en schlager

nuförtiden är han bara mager

han leker tafatt

helt oviss om att

jag dansar med döden inatt

Hon var bäst i klassen som medelklass

vad har man att frukta när tungan är vass?

om man är snygg och smart och social

berövad rätten till samvetskval

hon står mellan kyrkorna och kyrkklockeslagen

alla rätt och pappa upp i dagen –

som ett slag i magen!

Jag besjunger häri

en flicka att bli kär i

när tågen från centralen gör mig galen

– drömmarna går på räls

hennes sista kvällscigg mot läpparna,

andas in,

utan förakt för livet

Jag tar ingen makt för givet, säger hon

med ett svävande skratt

inte anar hon att

jag dansar med döden inatt

Så sällsam som en smekning,

kan gryningen vara

han ber mig att förklara

hur livet i sig skulle räcka till

hon säger ingen fara, jag gör bara sånt jag vill

och gud och djävulen i varsin helvetesskreva

ropar: man kan inte dö utan att leva!

men de rör sig som i trans,

det är dans någonstans

och jag spyr som en katt

för nog anar jag att

jag dansar med döden inatt