Välj en sida

Det är inte lätt

 

Det är höstkväll, och jag ska ta en fika inne i stan

jag ska träffa mina vänner och är lycklig som en rik narkoman

där jag traskar genom regnet mot busshållplatsen

har kollat på klockan att den förra gick för en kvart sen

så nästa borde komma riktigt snart…

då åker bussen förbi mig med en väldig fart

jag springer allt jag har – men den bara kör!

då ler jag ändå vänligt

för det är inte lätt att vara busschaufför

nej, det är inte lätt att vara busschaufför

 

Så jag väntar i kylan så gott jag kan

då kommer det förbi en smutsig man

jag tar på mig min medlidande-medelklass-min

när han skriker: jag ska knulla dig i arslet ditt jävla borgarsvin!

Jag blir lite nervös

när han påstår att det här samhället blir hans död

(och jag vågar inte säga att hade jag fått rösta hade rösten varit röd)

för under alla blåa leenden, alla röda första maj

finns alltid en liten röst i kläm, som kvider: Aj…

och nu vrålar den rösten: det gör ont!,

som en gatans Lena P

och så vitt jag kan se – är det sant

han är en galen predikant

men jag vill minnas även deras värde, så visst

jag ler bara vänligt

för det är inte lätt att vara hemlös alkoholist

nej, det är inte lätt att vara hemlös alkoholist

 

och bussen kommer, som bussar ska

jag stiger på och tänker: men shit, vad bra

sen stiger jag av vid caféet nummer 1

som förut luktade rök, nu luktar det svett

jag träffar mina vänner, vi kramas och ler

men godegudihimlen vad är det jag ser?

Kön till toaletten är hysteriskt lång

bakom låsta dörren hörs det skratt och sång

men jag vill inte vara den som är arg och sur

så jag väntar duktigt tills det blir min tur

och ut från toan kommer två små tjejer med blonderat hår

de vinglar där de går

och gör fula miner

och skrattar högt åt att de är blondiner

men trots att nöden spränger mellan mina lår

så ler jag bara vänligt

för det är inte lätt att vara fjorton år

nej, det är inte lätt att vara fjorton år

 

och ja, vi sitter på café och dricker te

och herregud vilken tonårskliché!

vartenda plötsligt infall blir en fix idé

jag orkar inte mer

Jag gråter och snörvlar om att inget blir som jag vill

men då ler de andra vänligt

och säger:

det är inte lätt att vara här och finnas till

nej, det är inte lätt att vara här och finnas till!