Välj en sida

Jag älskar genier

 

 

Jag älskar genier.

Deras fyndiga skriverier, genomtänkta komedier, tragedier

ödessymfonier, konstnärskolonier, Bergman och von Trier

Jag älskar konstnärskap i enorma halter

fadersgestalter som sällan lägger hatten på hyllan

och så Dylan, min Dylan, min älskade Dylan

 

Vem kan säga att de inte gillar

gulliga små hiphopkillar?

Helt ärligt får jag en smärre hjärtkatarr

varenda gång jag ser en skäggstubbig kille med gitarr

som spelar låtar han har skrivit alldeles själv

jag faller som en fura i en norrlandsälv

för fattigmansromantiken

den rödvinsosande finlyriken

kedjerökare och självmordsförsökare

Jag älskar svartklädda män

hur de talar om Sanningen

för jag älskar filosofer och hobbyprofeter

och vad är det nu det heter…?

Jo, estradpoeter!

Jag älskar konstnärer och revolutionärer

och fotografer

och pojkar med svartbågade glasögon på halvtomma biografer

som tittar på svartvita filmer av nån rysk regissör

Jag älskar varenda genialisk mästaramatör

och visst, jag tänker jag vill ha!

varenda gång jag ser en het poet

fastän jag vet att de brukar vara rätt så pretentiösa

– men jag älskar de ändå!

när morgonen kommer och timmarna blir små

även om de har en ovana att citera sig själva då…

Jag älskar deras självförtroende och inbördes beundran

Jag älskar deras barnsliga oförstående undran

varför inte alla kan förstå dom

Jag älskar hur lätt, hur svårt det är att nå dom

 

Ja, jag älskar genier

i mina fantasier ser jag frierier

och ingenting gör mig så tillfredställd och glad

som en smäktande kärleksförklaring till en smäktande serenad

men,

jag måste ändå kväva mitt fnitter

och med risk för att låta aningen bitter

säga: Konstnärsjälar, jag älskar er!

men säg,

när kommer ni att älska mig?