Välj en sida

Låt det blåsa

jag låter vinden blåsa färdigt,

för skall jag vandra skall jag vandra värdigt

här finns de andra

här finns jag

plötsligt minns jag

vad du sade

 

du sade: framtiden är till för de som vågar sparka och de som vågar slå.

jag tänkte: gud, det är ju en framtid ändå

men du låg tyst

och jag låg kysst,

bortom vett och bortom sans

och som en invalid i ett ingenstans

vände jag mig mot himlen och svor att

jag hade redan förlorat

så låt det blåsa kallt och ihärdigt!

för skall jag vandra skall jag vandra värdigt

 

din kropp tung mot min,

du sade: jag kommer krossa dig

så säg den gud som kan förlossa mig

den är skral min moral – det vet jag nog

men jag offrar det,

för att få vara normal

ingen människa blir rik på en änglalik etik

jag kanske kommer dö i samvetskval

men din syn på livet är banal.

 

det var då jag visste att nu dog du

för du log nu,

du log som en kristallnatt

och i ett hånfullt skratt, ditt skratt

lät jag det blåsa upp till storm

för du var allt i mitt varandra

 

men här finns de andra,

här finns jag

nu minns jag – din bortvända rygg som ett slag

så jag låter vinden blåsa färdigt

för skall jag vandra skall jag vandra värdigt