Välj en sida

Lilla Annas monolog

 

Vi sitter på café och dricker skållhett te,

lilla Anna, och jag

jag ska just förbanna att väckarklockan ringde idag,

då hon öppnar munnen och brister ut

i sitt livs monolog –

över alla fäder som kom, segrade, men aldrig såg

över alla mödrar med trötta ögon

hon säger:

 

”Jag föddes utan mål och mening

efter flera veckors försening

jag visste redan då vad livet var

– en evig flykt som lämnar blott tomhet kvar

men jag flyr till och inte ifrån!

 

Jag var en trollunge, bortbyting, en önskad son

jag är en välriktad snyting, ett kliande komplex

hos mor och far som råkade ha sex

– så kan det gå,

de var nog fulla båda två

 

så att jag tappade min pappa – i helvete, det gör detsamma!

och min lilla mamma, hon tröttnade då

hon har sovit sen dess

för spader kung slår hjärter dam och jag är inte hjärter ess

nej, jag är på flykt emot

nästa idiot

för var gång jag sätter min fot på okänd mark

ser de mig för vad jag är och inte vad jag har

de ser mig söt och stark

det är nästan som knark…

Jag flyr och lämnar blott tomhet kvar

så ge mig en mening, ett ideal

jag gör mig gärna vacker och smal!

jag sväljer allt med hull och hår

för jag väljer inte, jag får

– men ge mig inga samvetskval

att inte välja är ett val

 

Så är det, livet,

till mig givet, i hånfullt förakt,

av nån högre makt, som ropar: Häng med!

men jag tänker på dem jag borde hoppa i säng med

för att komma nånstans

man får sära på benen och ta sin chans…

eller hitta ett konstnärshjärta att vinna

så man kan gå till historien som en vacker älskarinna

 

för framtiden – det är inte mer än rätt

att jag tar livet av mig när jag är 21

en evig flykt som lämnar blott tomhet kvar

jag tänker aldrig bli en mamma som den mamma jag har”

 

Vi sitter på café och dricker ljummet te

lilla Anna, och jag

jag ska just förbanna – jag vet inte vad,

när hon säger:

 

”Jag önskar ingen hjälp i min nöd,

jag vill inte vara en av alla dessa tjejer

jag önskar mina föräldrars död

att någon hörde vad jag säger

 

och aldrig

har jag önskat något så,

som jag önskar att

jag inte önskar

det jag önskar”