Välj en sida

Till min lilla mamma (nej, inte nu igen)

 

Så blir det söndagsmorgon av min lördagskväll

jag tänkte att man överlever väl

ett par drinkar, lite mera öl

men jag stupade i en vattenpöl

där låg jag skrattandes och mådde toppen

tills jag vaknar med lera över hela kroppen

och verkligheten, ljuset är så plågsamt nära

mitt huvud är av glas, det är tungt att bära

jag dricker tio liter vatten, tar en alvedon

men den lördagsnatten, den är inte lätt att komma från

hundra minnesblixtar i min ångestsjäl

min syster menar bara väl

men hon skrattar rått

säger att du borde väl förstått

att det alltid blir så här

en söndag är en söndag vad en söndag är

det blir bättre sen

Jag tänker: nej, inte nu igen

 

Måndan börjar med en fasansfull signal

min väckarklocka ringer och gör mig plågsamt normal

jag drömde så gott att jag var någon annan

men jag vaknar, och jag har en finne i pannan

jag hinner inte duscha, men jag sminkar mig

min mamma går till jobbet, hon vinkar hej

hon är på strålande humör

jag kan inte fatta hur hon gör!

jag snubblar nerför trappan, snubblar ut ur huset

där jag zombieartat blandar mig med morgonruset

och jag svär och förbannar

över spårvagnen som inte stannar

jag känner mig bedragen

har en klump i magen

i min hjärna bråkar alla jagen med varandra

så vem ska man klandra då?

jag klandrar Västtrafik

tills jag grips av panik

för vi började en timma tidigare med nationellt prov i matematik…

och jag är för sen

och schizofren

min lärare skulle nog ha passat i armén

han skakar på huvudet, säger: hör min besvikelse! känn på den!

Jag tänker: nej, inte nu igen

 

Min mamma kommer hem

klockan över fem,

hon ber mig duka, men jag låtsas inte höra

jag snäser tillbaks att jag har mycket att göra

hon muttrar irriterat: har du mens, eller?

Jag skriker frustrerat: I helvete heller!

jag är bara trött på ditt jävla tjat…

(men min livmoder sprutar ut fostermat)

för det är sommar, det är höst, det är vinter

samma irrande förvirrande känslolabyrinter

samma lögner, samma trix, samma hinter

samma stress och press och pms

hela veckan fylld av förlåt-för-igår-sms

jag känner mig så dum

jag borde städa mitt rum

jag bjuder en vän på en cigarett

sen lägger hon upp fula bilder på mig på internet…

mina fingrar räcker inte till när jag räknar problem:

jag menar franskaläxa, hosta, böjveckseksem

jag ska inte klaga men kan inte låta bli

berättar de en saga om anorexi

om barn i andra länder

med bortsprängde ben och bortsprängda händer

och jag känner mig som världens största idiot

….tills jag stukar min fot

och nästan drunknar i självömkan och pubertal misär

jag gråter mot min egen axel (fast det är sjukt obekvämt), jag är olyckligt kär

jag tar mig samman och jag ringer till en vän

hon suckar i luren,

säger: nej, inte nu igen