Välj en sida

Dårfågeln min

Vingar flaxar flyger

små vingar stora vingar

små fåglar stora fåglar

 

dom

 

stannar sina barnvagnar så att jag kan kliva på

och det är inte tänkt att jag ska tacka, men jag gör det ändå

för i deras torsdagströtta ögon är pupillen liksom

blå

 

barndomen bjöd på trollska tranor

nu står jag här med mitt läshuvud och mina västgötska anor

i en störtskur av silverskedar, en för varje år

så reser jag mig upp

och går

genom skymningsmusiken

lyriken

för skrikens skull

ångestpaniken när jag faller omkull

östergök är väl tröstergök

men jag diskar ensam nu i ett annat kök

hägrar vid horisonten

inte för att jag bryr mig om sånt, men

pengar ska fås in och pengar ska betalas

dåfågeln min, det är nog om oss det talas

men du siktar lägre, du sparkas och slåss

och jag flyger iväg som en albatross

och de kan flyga i dagar, min kära

så håll mig hårt och håll mig nära

 

bort från smutssvartvita skator

vi som fyller långa gator

med raglande ramlande lördagsnattssång

vinden luktar svagt av havsvatten och tång

skrattmåsar som skränar

att vissa får vad de förtjänar

andra får vad de tål

vi dränker småfåglar i skål efter skål

skål för livet, skål för döden

det är av nöden tvunget

sprunget ur ett sluta dricka öl för nöjets skull

och gör det för sinnesfriden

det är så lätt att bli full nuförtiden

längs med stängningspubliken

erotiken för skrikens skull

ångestpaniken – jaja – när jag faller omkull

den enes glöd är den andres bröd

och ni minns väl mig när jag är död…?

men ingen mening räddar livet

inget ord ingen fras ingenting som står skrivet

 

dårfågeln min, vilka masugnsheta fasor?

lederna knakar jorden skakar

men fågelskrämmor är bara tyg och trasor

nu falnar tranorna som tomtebloss

och jag flyger iväg som en albatross

och de kan flyga i veckor, min kära

så håll mig hårt och håll mig nära

 

bort från medelklassens sparvar

vi som klassas och som harvar

i en evig jakt på lite mer sympati

mantrandes ett: privilegierad är den som är fri –

inte vi, inte här!

jomen du vet väl hur det är

svarta små streck i en sjukjournal

visst för becksvart ångest, men du är helt normal

 

det finns inga klasser, det heter kulturkapital

prettoungar som vill va ghettokungar

genom cocktailromantiken

politiken för skrikens skull

ångestpaniken – här kommer den igen –

för jag faller omkull

alla svenska kungar pekar bortåt

med sina kopparklädda händer

inte för att jag har vart i så många andra länder

men jag tror inte att deras kungar pekar mot oss

så jag flyger iväg som en albatross

och de kan flyga i månader, min kära

så håll mig hårt och håll mig nära

 

för vingar flaxar flyger

korpar kraxar svalor smyger

små vingar stora vingar

svingar svar jag inte har

alla drömmarna som var

små fåglar stora fåglar

men jag dränker allt

 

vinden luktar svagt av stormfåglar och salt

det luktar hav

jag lägger handen på dörrhandtaget – för det är dags att ge sig av

på vingar tunna som underarmar

men med en havsblå pupill

och skulle någon undra är det klart att jag vill

fastän livet kommer att kräva ut sin rätt

till och med från mig, från dig, från oss

 

men du,

det går att flyga iväg som en albatross

och de kan flyga en evighet, min kära

så håll mig hårt

håll mig nära