Välj en sida

Lillturen

Lillturen först på födelsedan

nu är minstingen störst och snyggast i stan

med klackar som når taket

när vi tackar får vi vraket

av en barndom mjuk som siden

men att tiden är liden – i helvete heller!

jag är vriden ur ett varken varken eller eller

och lyssnar förtvivlat när en rymdhund skäller

Nu är det du som bär mina stela ögonfransar

om du chansar när du dansar

minns att djävulen har svansar

som det är svårt att inte trampa på

Vart ska du gå? Vart bär det hän?

Du var så liten mjuk och vän

nu är du större än vad jag nånsin kommer bli

och rör dig som besatt till en envis melodi

Varje ton är en miljon

av drömmar som ömmar

minns att kläder blott är tyg och sömmar

och att människan är vackrast naken

mittemellan sovandes och vaken

lovandes den saken

att det kommer alltid va så här

men det vet ju hur det är

och hur förklarar man ett svek

när kärlek blev en lek

som det är svårt att inte trampa på

Vart ska du gå? Ta det försiktigt!

Minns att inget verkligt är på riktigt!

Bara drömmar som vi lagar

röda sömmar röda dagar

röda trådar som behagar

jag beskådar det du jagar

för jag jagar samma sak

då som nu

ett annat jag, ett annat du

som det är svårt att inte trampa på

Vart ska du gå? Jag följer med!

Ser du skogen för de träd

som skymmer sikten, skymmer flykten

minns vad som ryms i rykten

så kan du övervinna alla

det gör inte särskilt ont att falla

det gör ont att ta sig upp

men om du lägger världen under lupp

så blir vi mäktiga och stora

det finns så mycket att förlora

men du, du kommer vinna allt

så klä dig varmt och ta det kallt

det ordnar sig när du ska gå

minns alltid att jag älskar dig

hejdå