| Nordegren i P1 |
 |
 |
|
Torsdagen den 15 januari skakades jag till liv nån gång på förmiddagen av ett uppdrag - skriv en dikt om sanningen på max tre minuter och läs upp den kl 15.00 i radion! Med glatt mod tog jag mig an det hela och gjorde just det. Radiosändningen ligger uppe på sr:s hemsida i 30 dagar, med alldeles unikt material. Gå in www.sr.se/p1 och klicka er fram till Nordegren i P1. Sanningsdikten
Jag sitter vid mitt köksbord. Det är torsdag. Det är kallt. Utanför mitt fönster så gör sanningen halt lägger huvudet på sned, och säger: ”Hej, det var väl allt?”
Men grejen är att jag vaknade och kände att jag saknade nåt allt före nu är ett minne blott och ni vet väl hur det är med hjärnsubstanser? Vi filtrerar bort det mesta och ger livet nya chanser så jag chansade och svansade efter en stund och bara så ni vet så är jorden ännu rund för det blev en ringlande svindlande ringdans längs enatmosfär och jag såg hur saker och ting verkligen är och sanningen sade: ”Det är jag! Tralalaa! Hipp hurra!
Så skjut ert salut till ett krigsutbrott allt före nu är ett minne blott och ni vet väl hur det är med förträngningsmekanismer? En gång fanns det något som politiska ismer det fanns svart, brunt, rött och blått – de har gått tillvila nu för vart jag än tittar är allting liksom lila nu Så skriv era böcker till era debatter det finns de som skjuter barn och det finns de som skjuterkatter och sanningen kommer och sanningen går lycklig är den som sanningen får lyckligast den som sanningen har för finns inga frågor så finns bara svar finns ingen mening, så finns blott ett sätt att skilja på oss – jo, genom det som är rätt för det finns inget ont och det finns inget gott allt före nu är ett minne blott och ni vet väl hur det är med det kollektiva minnet? Håll dig på mattan och håll dig i skinnet, så kommer allt att bli bra. Och sanningen sade: ”Det är jag. Tralala.”
Jag sitter vid mitt köksbord. Det är torsdag. Det är kallt. Utanför mitt fönster utan minsta sanningshalt hör jag hur de skriker skriker rätt igenom svarta rubriker. Och det känns. Och det är allt.
|