| Åtta år och åtta år och åtta år är jag |
 |
 |
|
Jag tänker på en åttaåring, och jag tänker att den åttaåringen är jag
Jag brukar göra det när det kommer fram hjälporganisationer på stan jag vill ju skänka miljoner, men inte ens den grönaste svan kan lindra min bråddjupa och nedärvda skuld Allt jag har och äger är ju andra mänskors guld och allt jag gör och gjort, ja det har sina konsekvenser så det är klart att jag är med i Läkare Utan Gränser! Säger: Förlåt, det var inte meningen! och skriver sen på för Naturskyddsföreningen och Amnesty och Greenpeace och Frälsningsarmén Röda Korset, Rädda Barnen, Afghanistankommitén Individuell Människohjälp – hjälp, säger jag Jag är ju så ofantligt svag för vackra små tanter från Stadsmissionen gatumusikanter, Världshälsoorganisationen Cancersjukas Riksförbund varenda gatuhund från Rumänien det är bara att ge sig hän igen i ett Frige Dawit! Låt Babak stanna! Allt mitt är ditt, så låt oss förbanna en värld där det krävs KRIS och BRIS och polarisen smälter höghusen välter så fortsätt, fortsätt att skramla med era bössor! För jag ser glada ukrainska barn med begagnade mössor och trots att allt förfaller, så får det mig att le när jag sent om sider avslutar denna godhetsodyssé med att bjuda mig själv på en fika och då jag lever i ett land där fattiga är rika kostar detta mer än allt jag skänkt under dagen men glad i hågen och mätt i magen betalar jag och konstaterar att nu är jag pank Då kommer det fram nån liten jävel från en afrikansk getbank talar om ekonomiska resurser och getförråd och jag vill skänka miljoner – men jag har inte råd!
Så jag tänker på en åttaåring, och jag tänker att den åttaåringen är jag
Jag brukar göra det hos frisören vad gör en stackars människa som aldrig färgat håret och som först på det femtonde levnadsåret höll i en mascara? Jag har ganska svårt att svara när hon frågar vilken hårvårdsprodukt jag föredrar jag tar den med godast lukt men blir aldrig riktigt klar med den kommunistiska paniken i butiken hon har väl aldrig känt sig sviken av bristen på planekonomi? För hon är allt jag velat vara, men aldrig kommer bli hur ska jag då förklara detta ångestdjupa gap mellan Veckorevyn och Illustrerad Vetenskap som jag alltid famlat runt i Strunt i det, säger hon, ska jag klippa lugg? Och jag bryr mig mindre än det duggregn som faller över taken här är jag, här är världen, här är den stora kvinnosaken för så fort detta borstande, sminkande, doftande kommer på tal kan jag inte längre minnas sist jag kände mig normal
Så jag tänker på en åttaåring, och jag tänker att den åttaåringen är jag
Jag brukar göra det när jag känner mig venerisk ensam och utsatt och sjukdomshysterisk Här är strålkastaren – här är scenen bara lägg dig i en stol och sära på benen är du ren än? Fick du syndernas förlåtelse? Barnmorskehänders begråtelse långa vita tops och stålinstrument ett piller om dan är det bästa som hänt för vi måste trotsa gud, då trotsar vi naturen Det är den förbannande glömskan som skiljer människan från djuren! Det är urinprov och vridna lakan nakna kroppar, nätters vakan den outhärdliga outsinliga evinnerliga smärtan det är månadsblod och krossade hjärtan det är ett: har du stadigt sällskap? Du vet väl dina gränser? Att sexualiteten, den har sina konsekvenser Det ser normalt ut, du är jättefin! – men jag vill inte ha några plastbeklädda fingrar där, jag vill inte ha nån medicin!
Så jag tänker på en åttaåring, och jag tänker att den åttaåringen är jag
Och varför gör jag det? Finns det något, eller någon, jag inte vågar se? Är det ansvar som jag flyr ifrån? – ja, men det är klart! Det finns ju nåt så vackert och så underbart med att längst in i själen, det är där det inre barnet bor men mitt inre barn hade ju så bråttom med att bli stor! Så nu står jag här, uppvuxen, med tusen normer att hylla och det enda jag kan göra är att respektfullt hylla
Denna åttaåring, den enda åttaåring vi får ha kvar
|
Filmklipp
