| Det är inte lätt 2.0 |
 |
 |
|
Det är märkligt hur tiden går – det var en gång en höstkväll, nu tänker vi oss en vår vädret är november men jag är lika glad jag har en lägenhet i centrum i Sveriges bästa stad jag öppnar dörren när jag kommer hem och hurra, tänker jag ett brev! Det är ju ingen som skriver brev idag så jag sliter upp kuvertet så fort det går och läser sedan vad som där står: ”Kära hyresgäst, Du har respekterat dina tvättider och aldrig haft nån fest aldrig duschat efter tio, men vi finner det nog bäst att du flyttar härifrån för vi ska börja renovera. Du kan nå oss på telefon om du vill protestera, men tag dig då i akt för du har skrivit på ett rivningskontrakt.” Och jag gråter och jag skriker och snyftar och jag svär alla vet ju precis hur en bostadsmarknad är de har kastat ut mig i kylan på min ensliga färd men jag ler ändå vänligt, för det är inte lätt att vara hyresvärd nej, det är inte lätt att vara hyresvärd Och så tänker jag; att ska man nån gång fira ska man fira förluster så jag ger mig ut på stan utan vidare hyresvärdsduster och traskar mot hållplatsen iklädd guld och glitter stiger på vagnen med ett lyckligt fnitter sätter mig till rätta och tänker att det kunde varit värre på mängder av sätt Då hör jag en röst från ovan, som säger: ”Kan jag få se på din biljett?” men jag tänker att det måste vara ett foster ut min fantasi det här med att åka gratis är ju min melodi tills det känns som att hela spårvagnen fryser till is och jag återigen hör samma röst säga: ”Ursäkta mig, ditt färdbevis?” Jag tittar upp mot denna människa, som vill ge en hemlös person en tolvhundrakronorsbot men jag kallar honom inte för fascistoid idiot nej, jag skriver under och suckar att det här är inte sant och ler bara vänligt, för det är inte lätt att va biljettkontrollant nej, det är inte lätt att va biljettkontrollant Jag kastas av från spårvagnen, men det är ju nyttigt att gå så jag konstaterar att det kunde ha varit värre ändå och kommer till en krog, köper öl och säger hej till de mänskor som är där för att träffa mig det är ju så att goda sällskap gör själen ljus men då kommer det fram nån liten jävel och stjäl mitt snus och han mumlar något om hur svårt det är att få kontakt och tror han ser intresse när jag visar djupt förakt och fortsätter med något ohörbart om mens och armén och stirrar oupphörligen på mina nyckelben någonstans så borde jag fått nog, men jag ler bara vänligt för det är inte lätt att vara man på krogen nej, det är inte lätt att vara man på krogen Så jag flyr fältet, för jag orkar inte mer men gode gud i himlen, vad är det jag ser? Kön till toaletten är hysteriskt lång och bakom låsta dörren hörs det skratt och sång men jag vill inte vara den som är arg och sur så jag väntar duktigt tills det blir min tur och ut från toan kommer två små tjejer med blonderat hår de ragglar där de går och gör fula miner och så skrattar de högt åt att de är blondiner men trots att nöden spränger mellan mina lår så ler jag bara vänligt (och med ålderns rätt) tänker jag: det är inte lätt att vara sjutton år, nej, det är inte lätt att vara sjutton år Och här sitter jag nu, i någon slags hopplöshetens ring Vad har hänt sen jag var sexton? Jag tror ingenting! Jag vet inte vart jag ska och jag vet inte vad jag vill men, då ler de andra vänligt och säger: det är inte lätt att vara här och finnas till nej, det är inte lätt att vara här och finnas till
|
Filmklipp
