| Allra käraste systrar |
 |
 |
|
Min far har fyra döttrar, min mamma två som alla andra var vi klokast, så klokast som små sen blev den äldsta yngst och den minsta störst sen kom kärleken och livet, en hunger, en törst man tar världen för givet, den värld som kom först sen kom ensamheten, den vi aldrig kan övervinna och nu går den sista av oss från flicka till kvinna men systrar, jag kan inte förstå att vi faktiskt var lika varandra när vi var små för bilden frös inte hos Barna Hedenhös inte i lek med stora vilda hundar bland liseberg och gröna lundar – lillturen till sist en skräckinjagande kemist med destillationsapparat, en farmors färdigmat, barbapappapussel och julklappssmussel, korthus byggs till stjärnorna på övervåningen åh, den sorgsna förvåningen varenda gång de rasade hur äggskalen mellan tänderna krasade, rören med C-vitaminer, kusinerna, en, två, tre honungsmackor och mangote, ett för tjockt lager smör på bröden, på Solgläntan väntar tanter på döden, fler myror än elefanter, ett klädskåp blev ett slott och så böckerna, böckerna och pappas alla flickor tycker lakrits är gott för vem står inte kvar i barndomskogen? en kastanj faller när den är mogen, men faller aldrig långt från trädet, från huset, hemmet, sin historia det går att flyga utan vingar, utan välsignelse och gloria men allra käraste systrar, det är svårt jag vet inte vad som är mitt av allt det här, och vad som är vårt jag vet att vi har samma blod, men inte samma tårar inte samma somrar, vintrar, samma tonårsvårar ja, jag vet – vi sitter på varsin planet en lott med lycka, en med samvetskval vår älskade pappa som en vandringspokal men systrar, kan ni förstå? att vi faktiskt var lika varandra när vi var små samma ögon, samma kindben, samma lockiga hår men så läggs år på år så kommer ensamheten den vi aldrig kommer att övervinna nu går den sista av oss från flicka till kvinna vi tvingas välja varsin väg att vandra så visst, jag älskar väl er, och mest för att vi alltid kommer att ha varandra
|
Dikter
Texter
Filmklipp
