Till Che, frontalkrock

Jag kanske bara flyr ifrån en verklighet
och på ett tonårsvis söker min identitet
men jag säger helt ärligt; Jag vet inte mycket som ni inte vet
jag är ingen helig profet
knappt en estradpoet
men jag vet i alla fall vad jag beundrar
och vad jag tror på
sen vetefan vad det beror på
men mina hjältar är inga bergsbestigare
inga kungar, officerare eller hårdföra krigare
jag vet inte hur jag ska förklara
men jag kommer aldrig att bli någon ny Che Guevara
inte för att jag är för mesig eller för snäll
för mycket medelklass-svensson eller för intellektuell
har för stora bröst och små händer
liten röst och vita tänder
för det handlar inte om det, det gör det aldrig

men jag skulle inte klara av att med berått mod
skjuta den stackarn i skallen som inte riktigt förstod
som stod i vägen för mitt högt uppsatta mål
det är någonting med att döda människor som jag inte riktigt tål
det är någonting med att dö
något med att ta livet för givet
och lita blint på det som står skrivet
jag säger: åt helvete med alla blodtörstiga rebeller!
och de som skjuter för att det är kul när det smäller
jag tycker att det är ett förbannat under
att yrkesmördare fortfarande har kunder
som om vi inte har lärt oss någonting alls än
som om vi gör om samma misstag igen och igen
och en gång till
jag tror på att det går att förändra den här världen, om vi bara vill
och jag tror på att vi vill
men inte vågar

för en gång frontalkrockade Stora och Lilla Karlavagnen på Vintergatan. Några av passagerarna skadades, och föll ner på jorden. Innan de hann flyga härifrån igen hann de plantera lite glitter i människornas ögon. Det där glittret som glittrar så starkt när vi är lyckliga.
Innan de hann flyga härifrån igen hann de lägga de vackra orden i våra munnar. De där orden, som oavsett om de skriks eller viskas fram får hela huden att explodera i tusentals knottror.
Innan de hann flyga härifrån igen,

och det är alltid lätt att säga efteråt
men jag tror på att det är mer som för oss samman
än vad det är som skiljer oss åt