| Låt det blåsa |
 |
 |
jag låter vinden blåsa färdigt,för skall jag vandra, skall jag vandra värdigthär finns de andra här finns jag plötsligt minns jag vad du sade du sade: ’framtiden är till för de som vågar sparka och de som vågar slå.’ jag tänkte: ’gud, det är ju en framtid ändå’ men du låg tyst och jag låg kysst, bortom vett och bortom sans och som en invalid i ett ingenstans vände jag mig mot himlen och svor att jag hade redan förlorat så låt det blåsa kallt och ihärdigt! för skall jag vandra, skall jag vandra värdigt din kropp tung mot min, du sade: ’jag kommer krossa dig, så säg den gud som kan förlossa mig den är skral min moral – det vet jag nog men jag offrar det, för att få vara normal ingen människa blir rik på en änglalik etik jag kanske kommer dö i samvetskval men din syn på livet är banal.’ det var då jag visste att nu dog du för du log nu, du log som en kristallnatt och i ett hånfullt skratt, ditt skratt lät jag det blåsa upp till storm för du var allt i mitt varandra men här finns de andra, här finns jag nu minns jag – din bortvända rygg som ett slag så jag låter vinden blåsa färdigt för skall jag vandra, skall jag vandra värdigt
|
Dikter
Texter
Filmklipp
