| Det är inte lätt |
 |
 |
Det är höstkväll, och jag ska ta en fika inne i stanjag ska träffa mina vänner och är lycklig som en rik narkomandär jag traskar genom regnet mot busshållplatsen har kollat på klockan att den förra gick för en kvart sen så nästa borde komma riktigt snart… då åker bussen förbi mig med en väldig fart jag springer allt jag har – men den bara kör! då ler jag ändå vänligt för det är inte lätt att vara busschaufför nej, det är inte lätt att vara busschaufför Så jag väntar i kylan så gott jag kan då kommer det förbi en smutsig man jag tar på mig min medlidande-medelklass-min när han skriker: jag ska knulla dig i arslet ditt jävla borgarsvin! Jag ser mig nervöst omkring, när han påstår att det här samhället blir hans död (och jag vågar inte säga att hade jag fått rösta hade rösten varit röd) för under alla blåa leenden, alla röda första maj finns alltid en liten röst i kläm, som kvider: Aj! och nu vrålar den rösten: det gör ont!, som en gatans Lena P och så vitt jag kan se – är det sant han är en galen predikant men jag vill minnas även deras värde, så visst jag ler vänligt för det är inte lätt att vara hemlös alkoholist nej, det är inte lätt att vara hemlös alkoholist och bussen kommer, som bussar ska jag stiger på och tänker: men shit, vad bra tills jag märker att jag glömt mitt stämpelkort fast resan in till stan går ju ganska fort och här brukar det inte komma några kontrollanter… då stiger det på två permanentade tanter de talar om att ungdomar är långt ifrån normala och ber mig irriterat att jag ska betala och som plötslig representant för tidens misär ler jag bara vänligt, för det är inte lätt att vara gammal pensionär nej, det är inte lätt att vara gammal pensionär jag stiger av vid caféet nummer 1 som förut luktade rök, nu luktar det svett jag är lite sen, så mina vänner sitter redan ner de är så fina – de bara ler och ler! så jag vill bjuda de på en chokladkaka men när jag ska betala vägrar tjejen i kassan att ge växeln tillbaka hon bara skakar på huvet med en surmulen min jag tänker ilsket: vilket jävla svin! men jag varken bråkar eller svär på något vis för det är inte lätt att vara nattlig servitris nej, det är inte lätt att vara nattlig servitris kön till toaletten är hysteriskt lång bakom låsta dörren hörs det skratt och sång… men jag vill inte vara den som är arg och sur så jag väntar duktigt tills det blir min tur och ut från toan kommer två små flickor med blonderat hår de raglar där de går och gör fula miner och skrattar högt åt att de är blondiner men trots att nöden spränger mellan mina lår så ler jag bara vänligt för det är inte lätt att vara fjorton år nej, det är inte lätt att vara fjorton år och ja, vi sitter på café och dricker te... herregud vilken tonårskliché! varenda plötsligt inslag blir en fix idé jag orkar inte mer Jag gråter och snörvlar om att inget blir som jag vill då ler de andra vänligt och säger: det är inte lätt att vara här och finnas till nej, det är inte lätt att vara här och finnas till!
|
Dikter
Texter
Filmklipp
