| Att definiera |
 |
 |
Att definieraett mjukt frasande av nakna händer över naken hud under nakna lakan natten dör och morgonen tappar andan jag trampar gatornas kullerstenar som legat på samma plats i minst tvåhundra år och visst minns jag rasande tvillingtorn rasande folkmassor – jag var väl inte större än ett barn med tuperat hår, alltför stora yxor alltför många sjalar megafonrösten fylld av en tro på att världen löser upp sina egna gränser om vi håller varandra i handen jag vill fortfarande kunna skrika lika självklart som en fjortonåring ge mig lite peace, love och förståing! för visst minns jag min allra första älskares terroriststämplade efternamn en blåögt svartögd casanova jag var bara femton år och han, var bara femton år Att definiera blodet som en evig påminnelse och jag ritar pyramider när någon skriker att Afrika har alla pengarna fast på franska, för det låter roligare l’Afrique a le fric l’Afrique a le fric! och tittar på mig som om jag skulle förstå men maktstrukturer är det enda jag har kunnat hitta mig själv i för visst minns jag, stockholmares stela ansiktsuttryck en varm julimorgon på väg till jobbet Londons blodomlopp rasande inifrån och att det är vårt fel är det enda jag kan hålla fast vid mitt femtonåriga jag kysser flyktingbarn och mellanting och pyramider är pyramider även om spetsen riktas nedåt att definiera brott och straff till Edith Piaf piff paff puff samma gamla bluff till slut ska vi brinna skall vi brinnas ut i undantagstillstånd jag ser ju knappast nån kvinnlig James Bond i spegeln… bara ett mjukt frasande kullerstenarna på samma plats i tvåhundra år min lilla hemstads blodomlopp som en evig påminnelse om att vi varken är ensamma eller först att födas lyckligt ovetande och bli olyckligt vetande när kropparna brister pojkflickorna blev medvetna feminister med blodet som en evig påminnelse om att bara förlorarna kan definieras
|
Dikter
Texter
Filmklipp
