| BOM! BOM! (för fåglarnas skull) |
 |
 |
Fågelpojkar flyger fritt över öppna havjag står med fladdrande näsduk när nästa färja ger sig avoch jag vet nog vad jag saknar – men inte vem jag väntar på små var problemen när barnen var små men han är det gladaste barnet i en vuxendom så BOM! BOM! Visst väntar en flicka i varje hamn på varje flotte finns en man, en man utan namn och jag ropar efter honom när jag faller över kanten allt, min fågel, allt för en längtan större än Atlanten! vi kastar oss i, ingen jävel säger stopp jag dömdes till en livstid instängd i min egen kropp men skrattar ”att kvinnor ska va fria är väl snarare förutbestämt... jag menar jungfru Maria var ju ett kul skämt” på varenda ikonbild sitter hon vemodigt from så BOM! BOM! Han skyr allt förutom elden, tänker jag vi flyr in i varann en tredje dag för fjärde, femte, sjätte kanske sjunde gången beställer vi pizza, dricker öl och röker på balkongen vem väntar du på? vart flyr du din kos? tusen törnen för en enda ros men även tistlar står i blom så BOM! BOM! Jag vet att hon finns, att hos henne får jag landa ingen vän till handa – ett leende till en död trubadur hon säger att ”det är kärleken som skiljer människor från djur och det är människor som skiljer kärleken från djur därför skall både kor och bin respekteras.” jag tänker tyst att deras problem är väl deras… för hon är som varm mjölk med honung en febernatt men vid Gud, som väl är död, så anar jag att när vi har lärt oss texten till varenda sång så glömmer jag lätt att kanske var det så en gång att han var hennes lyckas dom så BOM! BOM! Men nu är hon tillsammans och jag har sex jag är tredje hjulet med två framtida ex (förlåt) hon bjuder på te och jag säger att ”det känns helt okej även om jag är tjej så är jag lika mycket man som han jag menar titta vad jag kan! jag kanske gråter till hollywoodhångel men det är inte för att mina hångel innebär så mycket hjärtsmärtskrångel utan mer… för att jag inte vet vad jag vill ha” hon nickar och säger att ”det är bra, men du måste tro på kärleken och på sammanflätade öden” och det gör jag, men jag tror lika mycket på döden då säger hon att ”det finns ju en ängel som är sann du måste fånga din fågel mens du kan för annars drivs till slut du ut på flykt över öppna hav.” Men så kommer nästa helg och han har mönstrat av det är så lätt att vara flickan i varje hamn på varje flotte finns en man, en man utan namn vi ropar att det är kärleken som skiljer människor från djur och så ligger vi med varann, som en orgelton i dur röker på balkongen och talar om osannolika rykten jag berättar hur dödligt förälskad jag är i flykten han säger att ”det är väl det som är vår lyckas dom…” så BOM! BOM! Men hon finns kvar, med soyamjölk i teet en febrig natt det kommer nya, det finns fler i varje utdraget skratt för över mörka hus strålar samma sol nu ligger hon arbetat trött utan blus eller kjol tusen rosor för en enda dagg därute stiger solen, och där faller dagg hon talar om allt vi vill, vi kan, vi borde göra men det kan jag inte höra jag har redan somnat, låg och tom så BOM! BOM! Jag vaknar och vet att visst jag saknar nåt hans hud mot min hud var tillräckligt gott han säger att ”det är bra att ha vänner man bryr sig om så, kom lite närmre, tänk inte, kom!” insnärjd, tvinnad i en lördagskväll tistlarna blommar över höga fjäll men vid Gud, som väl är död, vem väntar jag på? han ber mig tala andra språk så bara jag kan förstå så mes amours, mes amis, pourquoi? här kommer till slut min envoi: Människor! Vi gråter, vi älskar, vi frågar varför då små var problemen när barnen var små men så växte vi upp, lika inför lagen att ju större vi blir, desto större blir andetagen vi blev glada barn i en vuxendom så BOM! BOM!
|
Dikter
Texter
Filmklipp
