Egentligen

Egentligen skriver jag inga dikter, inga kärlekssånger
jag räddar livet på vackra flickor, iklädd leopardkalsonger
jag kan prata med babianer och svinga mig i lianer
jag slåss emot nazister, slavdrivare och svartmuskiga talibaner
jag är muskler och testosteron
jag är djungelns kung och apornas son
nu ser ni mig, ni dömer mig, ni tror ni vet
men innerst inne är jag Tarzans kvinnliga motsvarighet

Vi ser oss själva i förhållande till andra
och vi spelar våra roller väl
vi är ju så förbannat beroende av varandra
men vad ska man göra när kroppen inte stämmer överens med ens själ?

För egentligen så gör jag piruetter
trippar fjäderlätt på tå i rosa sandaletter
strass och tyll och glittrande paljetter
hela vägen genom komplicerade baletter
de här armarna och benen är inte mina
egentligen är de tunna och fina
för innerst inne är jag en rysk ballerina

Egentligen så har jag rytmen i blodet och erfarenheter i mitt bröst
ett bländvitt leende och en nattsvart röst
min karriär är ingen hemlighet
bara inte upptäckt av en större allmänhet
ändå samlas folk i flockar
för det lockar när det rockar
mitt hår är strävt som sot, inga blonda silkeslockar
glaset är fyllt med whiskey, det ser bara ut som äppeljuice
för innerst inne är jag bränd av solen på bomullsplantagen och sjunger the blues…

Vi ser oss själva i förhållande till andra
och vi spelar våra roller väl
vi är ju så förbannat beroende av varandra
men vad ska man göra när man tänker: den här kroppen?! Den här kroppen stämmer inte överens med min själ!

Det är sant att även om vi vill bestämmer vi inte själva
– tanken silas alltid genom huden
men även i ett troll kan det bo en älva
och det är det som människan har gemensamt med guden