| Dårfågeln min |
 |
 |
|
Vingar flaxar flyger små vingar stora vingar små fåglar stora fåglar
dom
stannar sina barnvagnar så att jag kan kliva på och det är inte tänkt att jag ska tacka, men jag gör det ändå för i deras torsdagströtta ögon är pupillen liksom blå
barndomen bjöd på trollska tranor nu står jag här med mitt läshuvud och mina västgötska anor i en störtskur av silverskedar, en för varje år så reser jag mig upp och går genom skymningsmusiken lyriken för skrikens skull ångestpaniken när jag faller omkull östergök är väl tröstergök men jag diskar ensam nu i ett annat kök hägrar vid horisonten inte för att jag bryr mig om sånt, men pengar ska fås in och pengar ska betalas dåfågeln min, det är nog om oss det talas men du siktar lägre, du sparkas och slåss och jag flyger iväg som en albatross och de kan flyga i dagar, min kära så håll mig hårt och håll mig nära
bort från smutssvartvita skator vi som fyller långa gator med raglande ramlande lördagsnattssång vinden luktar svagt av havsvatten och tång skrattmåsar som skränar att vissa får vad de förtjänar andra får vad de tål vi dränker småfåglar i skål efter skål skål för livet, skål för döden det är av nöden tvunget sprunget ur ett sluta dricka öl för nöjets skull och gör det för sinnesfriden det är så lätt att bli full nuförtiden längs med stängningspubliken erotiken för skrikens skull ångestpaniken - jaja - när jag faller omkull den enes glöd är den andres bröd och ni minns väl mig när jag är död...? men ingen mening räddar livet inget ord ingen fras ingenting som står skrivet
dårfågeln min, vilka masugnsheta fasor? lederna knakar jorden skakar men fågelskrämmor är bara tyg och trasor nu falnar tranorna som tomtebloss och jag flyger iväg som en albatross och de kan flyga i veckor, min kära så håll mig hårt och håll mig nära
bort från medelklassens sparvar vi som klassas och som harvar i en evig jakt på lite mer sympati mantrandes ett: privilegierad är den som är fri – inte vi, inte här! jomen du vet väl hur det är svarta små streck i en sjukjournal visst för becksvart ångest, men du är helt normal
det finns inga klasser, det heter kulturkapital prettoungar som vill va ghettokungar genom cocktailromantiken politiken för skrikens skull ångestpaniken - här kommer den igen - för jag faller omkull alla svenska kungar pekar bortåt med sina kopparklädda händer inte för att jag har vart i så många andra länder men jag tror inte att deras kungar pekar mot oss så jag flyger iväg som en albatross och de kan flyga i månader, min kära så håll mig hårt och håll mig nära
för vingar flaxar flyger korpar kraxar svalor smyger små vingar stora vingar svingar svar jag inte har alla drömmarna som var små fåglar stora fåglar men jag dränker allt
vinden luktar svagt av stormfåglar och salt det luktar hav jag lägger handen på dörrhandtaget - för det är dags att ge sig av på vingar tunna som underarmar men med en havsblå pupill och skulle någon undra är det klart att jag vill fastän livet kommer att kräva ut sin rätt till och med från mig, från dig, från oss
men du, det går att flyga iväg som en albatross och de kan flyga en evighet, min kära så håll mig hårt håll mig nära
|
Filmklipp
