Välj en sida

Att definiera

 

 

 

 

 

Att definiera

 

ett mjukt frasande

av nakna händer

över naken hud

under nakna lakan

 

natten dör och morgonen tappar andan

jag trampar gatornas kullerstenar

som legat på samma plats i minst tvåhundra år

och visst minns jag

rasande tvillingtorn

rasande folkmassor –

jag var väl inte större än ett barn

med tuperat hår,

alltför stora byxor

alltför många sjalar

megafonrösten fylld av en tro

på att världen löser upp sina egna gränser om vi håller varandra i handen

 

jag vill fortfarande kunna skrika

lika självklart som en fjortonåring

ge mig lite peace, love och förståing!

 

för visst minns jag

min allra första älskares terroriststämplade efternamn

en blåögt svartögd casanova

 

Att definiera

blodet som en evig påminnelse

och jag ritar pyramider

när någon skriker att Afrika har alla pengarna

fast på franska, för det låter roligare

l’Afrique a le fric

l’Afrique a le fric!

och tittar på mig som om jag skulle förstå

 

men maktstrukturer är det enda jag har kunnat hitta mig själv i

för visst minns jag,

stockholmares stela ansiktsuttryck

en varm julimorgon på väg till jobbet

Londons blodomlopp rasande inifrån

och att det är vårt fel

är det enda jag kan hålla fast vid

mitt femtonåriga jag kysser flyktingbarn och mellanting

 

och pyramider är pyramider

även om spetsen riktas nedåt

 

att definiera

brott och straff till Edith Piaf

piff paff puff

samma gamla bluff till slut

ska vi brinna skall vi brinnas ut

i undantagstillstånd

jag ser ju knappast nån kvinnlig James Bond i spegeln…

 

bara ett mjukt frasande

kullerstenarna

på samma plats i tvåhundra år

min lilla hemstads blodomlopp

som en evig påminnelse

om att vi varken är ensamma

eller först

 

att födas lyckligt ovetande

och bli olyckligt vetande

när kropparna brister

pojkflickorna blev medvetna feminister

med blodet

som en evig påminnelse

 

om att bara förlorarna

kan definieras