Välj en sida

Kastanjer

Det finns inga kastanjer i Vasastan

men det finns trapphusornament

små slingrande stänglar av marmor bland gatsten och cement

det finns upptrampade gräsmattor och höstlövsalléer

spårvagnsspår, skolkorridorer och tonårskaféer

det finns parkbänkar med inristade namn –

där står nog både ditt och mitt

När månen och stjärnorna i vitaste vitt

lyser över gruskorn och fimpar och alkohol

där finns högre höjder som gör högre mål

som gör högre nätter

där finns rakblad och knivar och filterfria cigaretter

där är högt i tak när kopparfärgad sprit blandas med sömntabletter

 

Det är där som våra drömmar kommer

och våra drömmar går

vi siktar mot New York, Paris och Singapore

Det finns en korsning som pekar mot autobahn

men det finns inga kastanjer i Vasastan

 

Nuförtiden ler du så vuxet när du frågar:

”Vem stal mitt februari,

vem tog ifrån mig mitt mars?

Jag raglade runt i en hånflinande fars

av allting jag kunde vara…”

 

Hur ska jag kunna svara på nåt sånt?

Säga att jag minns när ditt hår var blont utan blekmedel

och en enda skrynklig tjugokronorssedel

räckte till två påsar godis om lördagen

säga vad man vill – men cola är bra för magen!

Nu blandas colan bäst med rom

om vi dricker snabbt och blundar känns det nästan som om

du fortfarande inte är högre än en meter

jag kan bära dig på ryggen

och du frågar mig vad träden heter

Kastanjer.

 

Kastanjer, kastanjer, kastanjer.

 

Men jag sprang naken ut ur Vasaparken,

så som Eva sprang ur Eden

jag lämnade min barndom i en diskohall på Heden

min ungdom ligger väl kvar på nån madrass i nåt kök

där bland tomburkar och flaskor och en svävande rök

när du bytte dina hästplanscher mot Munch och Dali

sen sög vi av små rockstjärnor, men lät tanken vara fri 

 

vi – som smordes mjuka av mor med Helosan

vi hårdnade på varsitt sätt

och möttes så i Vasastan

Där skrattar vi och skålar och du faller i min famn

på en parkbänk i allén har du ristat in ett namn

för ett år som går

så där som åren brukar gå

för att det inte finns något hjärta som slår

som det som slutat slå

det dunkar hårt i varje bröstkorg

det slår på insidan av din

det är det vackraste som finns

att ett hjärta hittar in

i någon annan

 

det är det vackraste och fruktansvärt

att du alltid tvingas kvar i

ett mars, ett februari

då när döden kom med livet

det som är taget, tas för givet

när en barndom läggs i graven på Vasagatan tjugofem

 

Det växer inga kastanjer där

men de blommar fortfarande hela vägen hem.