Välj en sida

Sjutton

 

 

En gång var jag sjutton år –

det kanske inte syns, men det är sant

jag var ingen debutant

men min oskuld var intakt

jag var ett storögt barn i en vuxen kropp.

 

Jag var allas darling då! De kallade mig framtidshopp

som jag älskade världen och som världen älskade mig

Dessa underbara underbarn, som det är ganska gott om

men hur lever man sitt liv när man haft så fruktansvärt bråttom?

Allting var fantastiskt, det var guld och piruetter

jag var alltid yngst, jag var unik, jag rökte fortfarande smuggelcigaretter

min mamma undrade ibland när jag tänkte komma hem

jag tänkte: Snälla lilla mamma,

jag kommer aldrig hem igen…

 

För det kom fransmän,

det kom tyskar

det kom danskar och polacker

de gav mig varsitt språk och alla kallade mig vacker

de kallade mig kvinna – det var första gången som jag hörde det

de klappade mig på huvudet, och sade att jag var en poet

jag skulle vara tacksam för allt som livet gav mig

så jag gav mig till dem

och jag gav mig till alla

 

så kallade de mig fåfäng, så sen gick det som det gick

jag fastnade framför spegeln – där fanns den enda sanna blick

som såg mig som en människa i den här kroppen som jag fick

Någon skrek att jag var vidrig

jag var ansvarslös och dum

jag var ju er dröm och er förhoppning, men jag låg naken i ett vardagsrum

och jag var fjorton, jag var femton,

jag var sexton och tjugotre

Men jag kan inte minnas min tjugoårsdag

det var väl nånting med systemet

jag kanske var nån slags succé

jag tror att mamma ringde för att gratta mig

men inte svarade jag

 

Jag var ett storögt barn

och jag stöttes genom livet

jag lever det för stunden nu

desperat och överdrivet

 

Vi börjar alla som en framtid och slutar som ett då

här står en av alla oss

som inte hade tid att vara små!

Så jag tvingas till de vägar jag redan gått förut

för en gång var jag sjutton år

i början av ett slut

 

Jag önskar att den sjuttonåringen kunde säga hej,

du minns väl

att du har älskat hela världen

och att världen älskade dig.