Välj en sida

Sov, lilla älskling.

 

 

Det här är en dikt som beställdes av konstföreningen Tornet i Alingsås, att sitta uppe som parkpoesi i Nolhagaparken hösten/vintern 2012. Det inledde en poesistafett, där en poet skickar uppdraget vidare till en annan.

 

Sov, lilla älskling

i din alltför stora kropp

natten dör och dagen vrålar

utanför går solen opp

och jag ska räkna dina hår på bröstet

brustna hjärtan slår och slår

den världen som vi dömdes till

är den enda värld vi får

 

och utanför ditt fönster

spricker knoppar, faller höstlöv, singlar flingorna mot marken

det sitter människor och lever på bänkarna i parken

jag kan höra deras röster nu när inget annat stör

det är det jag kommer att sakna när jag dör

 

Avlägsen musik och avmätta skratt

dessa avklädda kroppar i en påklädd natt

en smekning, min älskling

en nyvaken dag

det luktar kaffe och efterfestsrök

här är solstrålarna och du och jag

kan dansa med dammkorn i ditt kök

 

Så sov, lilla älskling

snälla sov när jag går!

Den världen som vi dömdes till

är den enda värld vi får

Du har vrålat mot dagen och jag har ropat förlåt

för allt det onda jag vet kommer efteråt

men vi kan aldrig gå tillbaka,

och jag vet inte hur man gör

 

men dina glesa hår på bröstet

dem kommer jag att sakna när jag dör.