Här svarar jag på frågor!!
https://graph.facebook.com/Ordkaskad/photos/a.502999693097846.1073741826.412832035447946/722526097811870/?type=1
Månadens Poet
Månadens Poet för Juni är @[247380282055:274:Olivia Bergdahl]!
Hon började tävla i Poetry Slam som tolvåring och vann SM som sjuttonåring. Läs mer om henne nu!
Varför skriver du?
Jag har en nästintill överdriven längtan efter sanningen, om än det ena än det andra, och att skriva (och läsa) är en bra metod för att närma sig den, tänker jag. Så kommer man fram till något, och strax därpå inser man att det inte riktigt stämmer, så då får man börja om från början igen.
Har du ett visst sätt som du skriver dina dikter på?
Jag pratar högt för mig själv och brukar lära mig alltihop utantill rätt snabbt. Går gör jag gärna också, oftast fram och tillbaka längs en vältrafikerad väg, helst en flerfilig.
Var hittar du inspirationen?
Det vet jag inte. Det är spännande!
Hur länge har du skrivit?
Jag lärde mig skriva nån gång på dagis och sen dess har jag tyckt att det varit kul att knåpa ihop rim och sådant.
Vad fick dig att börja?
Det var nog att jag tyckte att det var så oerhört spännande, och sen var det ju en lek där man fick vara ifred från andra barn, och det passade mig bra. Anledningen till att jag började tävla i Poetry Slam var pubertet.
Om du skulle få någon annan att börja skriva hur skulle du gjort då?
Jag brukar hålla i workshops där det är meningen att jag ska få andra att skriva, så jag tänker att jag har erfarenhet av detta. Det är svårt, för man kan ju inte om man inte vill, eller ser någon mening med det hela. Jag brukar säga att man måste skriva, eftersom vi lever i ett samhälle som i mångt och mycket bygger på det skrivna ordet, så det är lika bra att göra det så roligt som möjligt, för ingen slipper undan.
Kallar du dig själv för poet?
Ja.
Har du några skrivprojekt igång just nu? Om du har, skulle du vilja berätta om dem?
Jag lämnade precis in sista manuset på en roman som kommer i januari, och har därför precis börjat jobba lite med ett nytt projekt som heter ”Torr, torr kaktus”, men jag vet inte riktigt vad det ska bli av det. Sedan skriver jag eurodiscotexter tillsammans med mina stråkmusiker och så har jag precis publicerat mitt manifest ”Att vara den manliga konstnären”, som jag eventuellt ska jobba lite mer med. Det finns på nätet nu.
Vad är det bästa med skrivandet?
Att man då och då lyckas förklara någonting för sig själv, och andra.
Vad har du för drömmar och mål med ditt skrivande?
Det vet jag inte. Det är också spännande!
Du vann SM i poetry slam som 17-åring, hur förändrade det livet för dig när du var 17?
Jag fick mycket uppmärksamhet, och även om jag tidigare hade turnerat runt en del var det viss skillnad. På hösten samma år debuterade jag med en diktsamling, och jag minns inte längre riktigt vad som var vad – SM-vinsten och debuten hade lite samma effekt. Jag tyckte allt var väldigt roligt. Jag fick betydligt sämre betyg i skolan. Jag lärde känna nya människor och hamnade i nya sammanhang. Jag fick se många nya städer och en del nya länder. Jag kände mig snabbt erfaren och vuxen. Inom Poetry Slam-rörelsen gick jag från att vara liten och söt till att bli en av dem som hade gjort det där alla ville göra, vilket var underligt. Jag slutade genast tävla.
Är du nervös när du står på scen och läser dina dikter?
Nej, och det har jag aldrig varit. Det är kanske underligt, men sant. För mig har scenen varit en frizon.
Varför tävlar du i poesi?
Det gör jag inte. Jag gjorde det för att jag tyckte det var roligt att stå på scen och för att jag ville ha nya kompisar. Jag fick nya kompisar.
Har du någon favoritdikt/favoritpoet?
Spoken word? Nej, inte nån favvo, även om det finns många jag tycker mycket om.
Minns du ditt allra första uppträdande?
Ja. Jag var tolv år på en öppen scen i Kungsbacka. Det var en mycket fin höstdag. Det var en gymnasietjej där som läste en dikt om stekpannor. Jag läste en dikt som gick nånting med ”som en fisk kämpar mot nätets trådar, kämpar självförtroendet mot…”. Jag minns inte vad det var självförtroendet kämpade mot. Jag minns att jag var alldeles salig.
Av de gånger som du uppträtt, vilken gång var din favorit och varför?
Jag funderar och funderar och ser alla dessa gånger rada upp sig i mitt inre. Jag blir nästan religiös. Första gången man gör någonting särskilt är ju alltid extra omvälvande. De gångerna det har varit så där sinnessjukt många i publiken till exempel, tiotusentals, det är en lustig upplevelse. Ingen lyssnar på vad man säger, men alla tycker om en, för man blir nån slags rockstjärna. Eller utomlands, att vara svensk i (i synnerhet) Tyskland, det är härligt. Första gången jag var det var jag alldeles lycklig. Eller att vara med i direktsändning. Eller när det händer något oväntat, brandlarmet går, någon blir full och förbannad, ljudet slutar fungera, och man fixar det ändå. Och så alla normala tillfällen, som varit fantastiska, där man blir liksom ett i en gemenskap. När man slår folk med häpnad. Att vinna SM. Att ha premiär på något man arbetat med en längre tid. Att få folk att skratta och att gråta och när någon säger att de förstår någonting de inte har haft ord för att förstå tidigare. Jag försöker räkna hur många gånger jag har stått på scen. Jag gör ett överslag. Det är utan tvekan över 1 000. Det är så många platser. Säg att hälften har gått riktigt bra. Det blir ju nästan 600. Oj, oj. Jag kan omöjligen säga en särskild gång av dessa.
Fem snabba
Glass eller godis
Jadu. Beror på temperatur.
Semester eller hemma
Semester hemma. Fast jag får ju lite krupp av att vara på samma plats för länge.
Hund eller katt
Är tyvärr allergisk mot alla pälsdjur, men då jag nyser något mer av katter än av hundar väljer jag givetvis hund.
Penna och papper eller dator
Skriver jag dikter gör jag det på papper, skriver jag prosa på dator (utan tvekan, annars får jag kramp i handen)
Favorittvserie och varför?
Jag var en mycket märklig liten unge, som vägrade titta på tv. Det har tyvärr hängt med i vuxen ålder. Ibland tittar jag på någon serie för att liksom hänga med i jargongen, men jag har nog aldrig gjort det självmant. Jag tycker om att lyssna på radio. Och att titta tomt ut i luften. Och att sortera saker. Och att åka tåg. Och att titta på mänskor. Och att skriva. Och att stå på scen. Och att sätta på mig kläder som glittrar. — sammen med Olivia Bergdahl.
den 1 varje månad kommer vi att släppa månadens poet! Det kommer vara fina bilder och spännande intervjuer!